Jag läser nu på morgonen att Reinfeldt vill öppna upp för möjlighet till karriärsbyte senare i livet än vad som idag anses vara ”normalt”. Jag blir nyfiken, intresserad. Kan JAG av alla människor plötsligt hålla med vår statsminister? Såklart inte, inte helt i alla fall. Då jag själv är en person som ganska sent påbörjat mitt så kallade vuxenliv och fortfarande inte vet om jag är på rätt spår tycker jag det är positivt att höja normåldern för att hitta rätt. Däremot framkommer det ganska snart att pensionsåldern samtidigt bör höjas med 10 år, från 65 till 75 år. Jag har personligen idag inget problem med att jobba tills jag kolavippen, jag gillar att jobba och mår som bäst när jag är behövd. Kanske är det på lång sikt också rimligt när vi människor tenderar att leva betydligt längre än vi gjorde förr. Jag är kluven men väljer att den här gången ta det lugnt inför en moderat idé. Men så gör han det. Tidigt in i artikeln kommer en sådan onödig kommentar som dessutom är en självklar missuppfattning att den måste vara medveten:

”– Vänsterns syn är att när jobbet blir för tungt då blir man förtidspensionär, eller så får man någon annan typ av ersättning. Men jag skulle snarare säga att när jobbet blir för tungt så får jag jobba med något annat. Och vi måste börja svara på frågan: hur ska det gå till? Hur byter vi karriär mitt i livet? Och hur förbättrar vi förutsättningarna att kunna jobba längre upp i åren, och kanske rejält mycket längre upp i åren? ”

I sin retorik måste herr Reinfeldt trycka ner vänsterns värnande politik. Deras inställning är att vi ska ta hand om varandra och se till att alla mår bra. Metoderna har kanske inte varit fullt lyckosamma alla gånger men ambitionen finns åtminstone där. Det är inte så att man som vänsteranhängare tycker att halva befolkningen ska gå på bidrag. Jag tycker det är obegåvat av en statsminister att tro någonting sådant. Nu tror inte jag att han är så obegåvad. Han väljer bara att använda sin begåvning manipulativt. Han har hittat ett kryphål och där skjuter han små skott så fort han får chansen. Lurar svensken att denne med sina surt förvärvade pengar betalar för den late. Människan VILL JOBBA, VILL VARA BEHÖVD! Jag tänker inte ens försöka bevisa det för det är så självklart. Han får det dessutom att verka så enkelt, ”-när jobbet blir för tungt så får jag jobba med något annat.” Hur lätt är det i det läget att bara svänga om till en annan karriär? Han får det att låta så enkelt, som att gå ut ur en dörr och gå in genom en ny. Men alla vi som levt i vekligheten vet att det inte fungerar så. Resultatet kommer bli som med alla sjukskrivna som hetsas att jobba trots uppenbar sjukdomsbild. Hetsa den svaga att jobba tills han/hon just kolavippen. För det här gäller bara de svaga, mindre priviligierade. Den priviligierade, bland annat politiker som tar beslut i frågan, tjänar tillräckligt för att nöjt pensionera sig runt 60 och sen lalla runt på avgångsvederlag. Provocerande är ordet! Ta bort fallskärmarna först, sen kan vi snacka! ”Frihet”, ”Möjlighet”, det låter så enkelt! Men var är friheten om man ändrar flexibiliteten i pensionssystemet till ett tvång? ”Tvång”, som moderaterna så barnsligt hävdar bara tillhör vänstersidan. Visst har farbrorn poänger på sina håll men resonemanget håller inte i mina ögon. En sak till: Har vi inte en stor andel arbetsföra arbetslösa att sysselsätta innan vi börjar snacka om att sysselsätta de sysselsatta i 10 år till? Bara undrar...

http://www.dn.se/nyheter/politik/fler-maste-kunna-byta-karriar-mitt-i-livet